att bli sårad är något alla blir någongång här i livet.
Men det är sjukt att man kan bli så deppig och nere av vissa saker som händer,
förstår inte att jag inte lärt mig det här än ? borde ju egentligen vara en sjukt
känslokall person med tanke på allting som hänt i mitt liv, men ändå så
faller jag för frestelserna här i livet och kör allt i repris. Fast att jag vet hur ledsen
man kan bli , har varit, men ändå så är det ju så att -
det man inte dör av gör en bara starkare, men då känner jag såhär, man borde väl
bli känslokallare efter ett tag, eller ?

Jag undrar hur det där funkar, så jävla skönt att kunna skriva av sig lite iaf,
känner mig ganska lugn nu, känns så onödigt att slösa tid och tårar på nått som man
vet går över efter ett tag. Så det är bara att ta nya tag, igen och köra på.

Och det är så jävla skönt att man kan skriva av sig alla känslor, för man inser hur stark
man är , när man tänker tillbaka på allt, och liksom det här går över om ett tag,
det liksom är ju sjukt hur sårbara vi är, men när man tänker efter så är vi så jävla starka!